Yīn Yīn

Dela den här recensionen:

Antalet band som anammar vintage-psykedelia från tidigare i sammanhanget bortglömda länder och världsdelar tycks öka för varje dag. De så populära Khruangbin blandar och ger ganska friskt. Los Angeles-baserade Dengue Fever bygger till stor del sin musik på 1960-och 1970-talens kambodjanska pop- och rockmusik. Den turkisk-nederländska psych-folk-kvintetten Altin Gün har gjort succé på Way Out West och annorstädes. Turkiska bandet Lalalar förenar anatoliska rötter med rock, psykedelia och klubb-sound. Danska instrumentalkvartetten Kalaha mixar anatolisk rock, psykedelia, samba och afrorock.

Nederländska Yīn Yīn är ett annat bra exempel på den här strömningen. Kvartetten från Maastricht, den allra sydligaste staden i Holland, följer här upp den kosmiskt blickande The age of Aquarius från 2022 och den thai-psychrockiga debuten The rabbit that hunts tigers från 2019. Sydöstra Asien möter den amerikanska västkustpsykedelian med dess svårtydda konsertaffischer, men det låter ändå retromodernt med framträdande funkiga och elektroniska inslag.

Tokyo disco är en mer bjärt kusin till Khruangbin eller som ett avrobotiserat Daft Punk. En låt som The perseverance of Sano ekar av surfgitarr och theremin-ljud på ett sätt som minner om svenska Robert Johnson and Punchdrunks eller kanske ryska skräcksurfarna Messer Chups. Tarantinofilm nästa?