Merit Hemmingson

Dela den här recensionen:

Hurra, här är den! Skivan för er som undrat vad som egentligen händer när skogsorgelproggens mästarinna, Merit Hemmingson, slås ihop med Kaipa/Flower Kings-Roine. Skivan som ju många väntat på i mer än tjugo år eftersom Roine Stolt – då och då – hintat om att de här inspelningarna faktiskt funnits, och släppt någon snutt här och var.

Nå. Låtarna spelades alltså in redan 1993 och har sedan legat ruvande i någon mystisk låda hemma hos Stolt, för att först nu få lite pålägg, tillsnyggning och digital kärlek.

Och resultatet är ganska exakt det du tror. Merits patenterade mossdoftande slingor och Roine Stolts försiktigt exakta gitarrspel. Det du däremot inte var beredd på var att Merit här mestadels satt sig bakom en kyrkorgel, i stället för sin Hammond. Ödsligare, större och mäktigare. Utan att tappa i tjusning. Stolts medverkan gör vidare albumet betydligt mer neo-proggigt och lyfter melodierna upp ur skogstjärnen, ut i friska luften.

Det här kommer kanske inte att välta några kiosker, men är ytterligare en fin inblick, med nya perspektiv, i Merit Hemmingsons snart sextioåriga artistgärning.