Linchpin

Dela den här recensionen:

Most def är duon Linchpins skivdebut, Joona Toivanen på piano och Ebba Westerberg på mångklingande slagverk. De leker avspänt med rytmer, melodier och förskjutningar på ett stillsamt sätt, även då musiken svänger in på oväntade stigar. Westerberg är en märklig slagverkare såtillvida att hon nästan inte märks, hon oftast varken driver eller rytmiserar musiken som brukligt, ljuden finns där ändå, kommer naturligt, som lövprassel, plipp plopp från regndroppar, en vindvirvel. Likaså är Toivanen en mycket omsorgsfull pianist, som låter självklar även om de valda tonerna inte är de förväntade. De lyssnar noga, vilket även lyssnaren bör göra annars går poängerna lätt förbi. Musiken är oftast dröjande, en förundran inför vad som kanske kommer att hända.

De komponerar var för sig och tillsammans, tio stycken finns här, på två av dem medverkar Lisen Rylander Löve på en bestämd och tydlig tenorsaxofon och på två andra Jonas Franke-Blom på cello med mjuka stråkdrag och fingrar. Som trio ökar energin, musiken blir lite mer extrovert och får riktning, till och med driv. I Vända blad är de plötsligt i Kina, för att i nästa ögonblick stå i en svensk sommarbjörkskog med en skir melodi. Så kan man resa.