Róis

Dela den här recensionen:

Många kulturer har haft professionella gråterskor vid dödsvakor och begravningar, kvinnor som tar på sig rollen att kvida, skrika och sjunga gråtkväden, för att hjälpa de sörjande att bearbeta sorgen och för att hjälpa den avlidne på sin sista resa.

Asien, antikens Grekland och Romarriket är kanske de mest kända, historiskt sett. Men gråterskor är inte begränsade till de områdena. Irland har haft sin egen tradition, keening. Men de professionella gråterskorna (keeners) förbjöds av den katolska kyrkan på 1600-talet, och vid mitten av 1900-talet hade traditionen i princip försvunnit.

Den irländska sångerskan Róis (Rose Connolly) intresserade sig för denna uråldriga tradition och beslutade sig för att återuppväcka, damma av och modernisera den. Med syntar och en nästan hämningslös förmåga att skaka om; somt skulle fungera bra som musik till skräckfilmer!

Mo léan är en märklig samling rytmisk dödsmusik, som ämnad för klubbarnas dansgolv. Syntarna skapar en mörk drömvärld på vilken Róis sjunger med en röst som på öppningsspåret What do you say frambringar visioner av Velvet Undergrounds Nico, Björk och även lite Diamanda Galás.

Cití har en tydlig irisk melodi, parad med ett långsamt triphop-arrangemang som påminner om Massive Attacks vackra Teardrop; Róis sång på iriska påminner till och med om sångerskan Elizabeth Frazer. Den kopplingen fortsätter på Caoine. Men mörkret och dysterheten är mindre påtaglig.

Oh lovely appearance of death är skivans tydligast religiösa spår. Texten är en amerikansk metodistpsalm, framförd i sean-nós-stil. Syntarna bidrar med dronelika sjok och får sällskap av kyrkklockor. Märkligt nog får Róis intonation mig att tänka på den ungerska sångerskan Márta Sebestyén.

Om inte gråterskan redan har hjälpt oss från sorg, via ilska och glädje till katarsis, får den döde, eller döende, sista ordet. I feel love är ännu en elektronisk blow-out, med en robotartad rap som säger: Döden är inte så illa, den är en del av en cyklisk process som föder liv, ”I’m happy now, I’m happy now”.

Snacka om katarsis!