Sten Källman

Dela den här recensionen:

Albumets undertitel säger väldigt mycket om vad saxofonisten Sten Källman har ägnat sig åt sedan sitt första besök i Haiti för femtio år sedan. Han har spelat i en mängd framträdande band – legendariska pionjärerna Filarfolket, trion Bäsk och folkrockande Den Fule har haft rötterna i nordisk folkmusik men ofta med influenser från andra håll, och tack vare -Källman inte minst från Haiti. Han leder också Simbi, Sveriges  främsta band som specialiserat sig på just musik från Haiti. 

I synnerhet är det ölandets rika slagverksmusik Källman tagit med sig in i de svenska och norska melodierna. På Mapou medverkar Sanba Zao och dennes två barn på ett antal trummor, klockor och rassel, och rytmerna de nöter fram smälter alldeles ypperligt in i polskor, hallingar och valser. I de flesta låtar har Källman även sällskap av Robin Johansson på basklarinett och sopransax, medan Sten själv oftast spelar melodier på sopran och ibland lägger komp på baryton och tenorsax. Deras mycket stillsamma duotolkning av en norsk springlek är rent ljuvlig. När Jonas Simonson ansluter på altflöjt i ett par avskalade spår blir det än finare, inte minst i Emma Ahlberg Eks vackra polska Sleipner som här görs utan slagverk.

I tre låtar tillkommer dessutom inte mindre än ytterligare tio blåsare, och särskilt i en traditionell karnevalsmelodi blir det ett verkligt partysväng med tuba, visselpipa och feta blåsriff. Jag hade gärna hört lite mer av den varan, men det är en petitess. Sten Källmans mångåriga kunnande och lysande spel och arrangemang gör Mapou till en självklarhet för den som vill lyssna in sig på haitiskt slagverk, nordiska folklåtar eller helt enkelt riktigt fin musik. För det finns det gott om här.