Áššu

Dela den här recensionen:

Finsk-samiska jojkaren Ulla Pirttijärvis trio Áššu är tillbaka med en blandning av traditionell samisk musik och lätt uppdaterade arrangemang som ibland är rytmiskt manande, men andra gånger rent eteriska i formen. Pirttijärvis gutturala jojk är obevekligt levande och närvarande i varje stund. Vi får följa med in i samernas värld, där naturen och det själsliga står i centrum för varseblivningen av vår omgivning.

Många av låtarna på Luoteniegut har kommit till Ulla Pirttijärvi via drömmar. Hennes jojkar kretsar kring djuren, naturen, och de isande vindar som ständigt gör sig påminda. En jojk levandegör björnens kraft, en annan jojk är en hermelin, och skivan avslutas med en lax-jojk. Men här finns också jojkar som är människor: släktingar som Ursula, och Ullas renskötande bror Keijo. Ja, jojkarna är sina subjekt, som skivomslaget påpekar. Jojkarna är inte låtar om någonting, kan vi läsa. Det vore en feltolkning av deras funktion: ”Närvaron av ett lodjur eller en björn i en dröm eller jojk är verklig.”

Jojken Albbas (titeln betyder lodjur) har en elgitarr som minner om Tinariwen och deras ökentempererade tuaregblues. Så kan det gå när världens olika musikaliska uttryck görs mer lättillgängliga i den moderna världen. Musik från det hetaste Sahara landar i det kylslagna Sápmi. Fast vem vet, musiken kanske kom till Ulla Pirttijärvi i en dröm?