Martina Almgren

Dela den här recensionen:

Det första som möter lyssnaren är en stillsam rytmisk och melodisk figur, med oud, bas och sång i förgrunden, samt trummor och trombon i bakgrunden. Det är låten Dances som inleder denna lilla pärla till album. Love is dances waves trees är fyra låtar som klockar in på cirka sjutton minuter. Musikerna är, förutom bandledaren och kompositören Martina Almgren (trummor och flöjt), Karin Burman (sång), Ahmad al Khatib (oud), Owe Almgren (akustisk bas) och Niclas Rydh (trombon).

Musiken (som i bred bemärkelse har influenser från Mellanösterns melodiska och rytmiska tradition samt några uns ECM-aktig jazz) och texterna av poeten Rabindranath Tagore (1861-1941) inger och väcker hopp. Detta, det hoppfulla, tillsammans med det serena och eteriska, är Martina Almgren en mästare på att frambringa och gestalta. Det är sångens, flöjtens och trombonens (oftast) långa notlängder som kontrasteras med oudens och basens kortare (och mer rytmiskt utpräglade) dito. Och till det har vi Martina Almgrens luftiga slagverksspelande. En trummis som befinner sig jämte de andra instrumenten, men på ett luftigt sätt tar en egen plats. Det är finurligt, intelligent och medryckande.