Ringo Starr

Dela den här recensionen:

T Bone Burnetts insats för den amerikanska roots- och framväxande americana-musiken är närmast oöverskådlig. Man finner hans genius överallt, som musiker, som låtskrivare, som artist under eget namn men kanske framför allt som producent. Ett axplock rymmer Gillian Welch två första plattor, Secret Sisters första och soundtrack-albumet till bröderna Cohens omätligt inflytelserika O’ brother where art thou? 

Allt har inte blivit guld i den brokiga bukett som den Texas-födde 77-åringen har satt tänderna i, men mycket har glimmat. När Ringo Starr, trumslagare i världens genom tiderna mest populära och inflytelserika band ger ut ett nytt soloalbum, innebär detta en såväl musikmässig som kulturell händelse av kejserlig dignitet. När han dessutom för första gången på 55 år väljer att spela in en countryplatta och plockar in T Bone som producent och låtskrivare så blir förväntningarna naturligtvis skyhöga. 

Förutom att ha producerat och skrivit nio av de elva låtarna har Burnett samlat ihop dagens bluegrass- och americana-elit med gitarristerna Molly Tuttle – som också sjunger duett med Ringo på ett par fina låtar – Billy Strings, pedal steel-gitarristen Paul Franklin och Allison Krauss för att nämna några. 

Låtmässigt är Look up ett habilt popanstruket americana-album, Ringo sjunger så att man tror honom och det är bortom underbart att höra honom spela igen, inte minst på öppningsspåret Breathless där han bjuder på patenterade pukor och Billy Strings på bluegrass-fills. Musikerna är såklart top-notch och spelsugna och Burnett skojar till det lite med inverterade stråkar och George Martin-blinkningar. 

Kanske har jag för stora förväntningar på en sån här världsklass-uppställning. För även om det glimmar till i stunder på Look up, som nämnda Breathless, Look up, I live for your love och avslutande Thankful, lyfter det aldrig riktigt till förväntade höjder. Ringo är alltid laid back och naturligt charmig och det kan ingen producent i världen ta ifrån honom. Man ska såklart lyssna till denna på många sätt mycket fina platta, men vill man höra Ringo Starr göra mer av den country han själv växte upp med och förde in delar av i Beatles, ska man i stället plocka upp Ringos andra soloplatta Beaucoups of blues. Inspelad i Nashville 1970 med Elvis-gitarristen Scotty Moore bakom spakarna och pedal steel-gitarristen Pete Drake som producent och ett antal Nashville-katter som Charlie Daniels och the real Charlie McCoy samt The Jordanaries i kören. Det är en annan historia.