Jordina Millà  Barry Guy

Dela den här recensionen:

Ibland skimrande, ibland vassare i kanterna spelar duon fram en poetisk, klassisk impro. Denna i ögonblicket tillkomna svit i sex delar utspelar sig under drygt sextio minuter och det är första gången de uppträder som duo på en konsert. (En studioskiva, String fables, med dem kom 2021 på det polska bolaget Fundacja Słuchaj.) 

Katalanska Jordina Millà, född 1984, hanterar piano, hon började studera klassiskt men lockades av den fria improvisationen. Brittiske kontrabasisten Barry Guy, född 1947, hör till dem som sökte sig till detta fria musikskapande redan på sent sextiotal, men han spelar också barockmusik.

Här växlar detaljer och stämningar kvickt, men kan också förebådas av milda klanger och någon dissonans, musiken böljar och tar hopp. Här finns en elastisk och sammanhållen storform som inte spräcks av mullrande tyngd och motvallsgnisslande diskantljud. I Millàs tillslag hör man den klassiska skolningen.

Ett komplext klangrum att botanisera i är det, lyssnarens öron får gärna vara vidöppna för allt som finns att upptäcka. Musiken blir lite rundare i formerna ju mer man bekantar sig med den. Jag kan i stunden bli överraskad, men inte över helheten som löper på ett (för genren) hyggligt förväntat sätt. Jag upprörs inte (det måste man inte), blir inte heller riktigt gripen, men gott underhållen. Avslutningen är ett vänligt avspänt ”nu kan vi andas ut-slut”.