Diverse artister

Dela den här recensionen:

När Peter Gabriel och hans medkonspiratörer pratade om att skapa en festival med syftet att visa hur icke-västerländsk musik hade influerat populära västerländska band och artister, fick de höra att det inte var klokt att förvänta sig att det skulle finnas en intresserad publik i England för dessa, då, okända typer av musik. 

Men, som medgrundaren Stephen Pritchard förklarar, ”mad omvandlades för oss till Music, Arts and Dance. Med tillägget World of, var Womad skapat”.

Den första festivalen lanserades för fyrtio år sedan, sommaren 1982, med ett startfält bestående av flera av det tidiga 1980-talets mest populära engelska popband, från skiftande genrer, med med tydliga inslag av ickebrittiska element.

Ska-bandet The Beat, funkjazziga postpunkbandet Pigbag, new wave-bandet Echo & The Bunnymen (med sin atmosfäriska rock förstärkt med afrikanska trummor), avantgarde pop-jazz gruppen Rip Rig + Panic (med Neneh Cherry) med flera.

Peter Gabriel, som en längre tid hade experimenterat med afrikanska rytmer, spelade naturligtvis också, liksom ett par av hans kollegor från progrockgenren, King Crimsons Robert Fripp och Van der Graaf Generators Peter Hammill. Båda uppträdde som soloartister.

Resten av artisterna stod för någon form av folkmusik, med The Chieftains som huvudrepresentant for västerländsk folkmusik. Därutöver var det musik och musiker från Afrika, Asien och Latinamerika, med stor betoning på rytmer: The Musicians of the Nile, The Drummers of Burundi, Tianjin Music & Dance Ensemble (Kina), The Ivory Coasters & Prince Nico Mbarga (västafrikansk highlife), Salsa de Hoy (latinamerikansk salsa) och Sasano Muylo (gamelan från Java).

Det kan inte ha varit lätt att välja ut vilka som skulle få vara med på albumet. Mer än fyrtio artister och grupper medverkade på festivalen. Av dessa finns blott femton på dubbel-lp-versionen och sjutton på dubbel-cd:n. Alla artister nämnda ovan finns med, medan andra – som fiolspelaren L Shankar, trumpetarna Don Cherry och Jon Hassell och rootsreggae-bandet Black Roots – har fått stå tillbaka.

Kanske behövde man ha varit på plats, upplevt atmosfären och delat upplevelsen med hundratals andra, men när man lyssnar på skivan känns det som om några av de utvalda låtarna inte är de bästa som artisterna presterade. Samtidigt går det dock inte att förneka, att Live at Womad 1982 gör ett bra jobb med att visa bredden på festivalens musikaliska utbud.

Tyvärr drabbades festivalen av flera oväntade kostnader. Peter Gabriel var tvungen att vända sig till sina gamla kollegor i gruppen Genesis för att arrangera en gemensam stödkonsert, så att Gabriel och Womad skulle undgå konkurs. Sedan dess har Womad både hämtat sig och utvecklats och är nu en stor och populär organisation som har arrangerat över tre hundra festivaler på 27 platser på sex kontinenter.