Alexander Lövmark

Dela den här recensionen:

I september lyssnade jag på Alexander Lövmarks och Axel Mårdsjös storbandsprojekt på Fasching i Stockholm. Fullständigt fascinerad och helt tagen av den kraft och musikalitet som dessa två skapade tillsammans med sin storbandsuppsättning, som till stor del bestod av relativt unga musiker. Jag tänkte att detta är den nya generationens storbandsmusik – så tät, så snabb, så elektrifierande. 

När jag nu lyssnar på Alexander Lövmarks Little bird, inspelad på Unity Jazz i Göteborg två år tidigare, infinner sig samma känsla av stark närvaro och liv. Jag är glad över att inspelningen är gjord live med publik, vilket ger samma upplevelsekvalitet som när kvintetten hade releasekonsert för skivan i mitten av januari. 

Alexander Lövmark är en mycket utvecklad sångare, med en makalös förmåga till intressant scatsong, även i storbandstappning. På releasekonserten scattar han ensam på scenen i flera minuter innan bandet kommer upp och drar igång instrumenten. 

På scen är han också en mycket modig sångare, som vågar hålla tyst långa stunder och låta medmusikanterna utveckla sina kapaciteter. Tillsammans blir de en musikalisk helhet där varje del är lika viktig. Och låtarna ur the American songbook är arrangerade på ett sätt som gör att allt låter nytt och spännande

Att Alexander Lövmark lite skämtsamt kallar sig själv ”sångfågel” (Little bird) ger tillsammans med den underfundiga omslagsbilden en känsla av att såväl bilden som rösten tillhör en person med en god portion humor och stark integritet.