Karoline Wallace

Dela den här recensionen:

Arrangören, kompositören och sångerskan Karoline Wallace debuterar i eget namn med Lang vinter, skriven i väntan på våren. Sen att blir recenserad, men en ny vinter kommer … Redan efter halva första låten Skyer tittar solen fram i form av ett spritsigt jazzpiano med oväntade klanger av Kjetil Jerve (genomgående fint spel) och en muntert skumpande basfiol. Men här finns även väntan och uppgivenhet, humor och jäklar anamma. Flickaktigt oskyldig, skarp men empatisk ljuder rösten, som ett av instrumenten i musikflödet. De övriga är saxofoner, klarinetter, fioler, flöjt, pedal steel och trummor plus de redan nämnda. En ung oktett från Oslo spelar. Musiken är närmast sångbar modern jazz, med inslag av vuxenpop, folkligt trampande gångarter och konstmusik. En liknande mix kan man hitta hos andra band som Fartyg 6 och Julia Strzaleks Kolibri. Skulle man sätta färg på låtarna växlar skalan från gråmörkbrunt till soligt påskgult. Det är en noga arrangerad musik med rikt ensemblespel, men enstaka instrument får då och då bryta mönstret som Arnfinn Gursli Langesæter med sitt fritt melodiska saxofonsolo i Universet glir.