Det blev handgemäng

Dela den här recensionen:

Göteborgsbandet Det Blev Handgemäng gör en smått råbarkad, lätt retrotintad roots-rockig americana. Sångaren och gitarristen Bror Gunnar Jansson, sångerskan och kontrabasisten Elin Eng, sångaren och gitarristen Christoffer Johansson och trummisen Emanuel Svensson har kuskat land och rike runt för att sprida sin motoroljefläckade musik och för att bygga upp en publik så att de har råd med soppa av alla de slag. Att det finns tre sångröster i kvartetten, varav en är kvinnlig, bidrar till variationsrikedomen.

Kalla högervindar följer nu upp den åtta år gamla debutskivan Bugalú med en ökad pondus och säkerhet i anslaget, och med en titel som speglar läget i landet så som Det Blev Handgemäng varseblivit detsamma under sina resor. Gruppen gör det med den amerikanska folkmusikens A-Z innanför västen och med en fäbless för bluesriffiga låtar där Mississippi-deltats vatten rinner genom gitarrsträngarnas ådror. Och jag som trodde det var perspirationen som uppstår av scenljuset och den täta publikkontakten …

Marinera den där Mississippi-bluesen i ökenstekt country och alkohol-amorös americana och du har receptet för den här skivan. Det sjungs på engelska men två låtar har svenska namn. Titelspåret är dock en instrumentallåt med ett par portioner spaghettiwestern på avrinning i silen, medan luftigt bluesiga Kniv är den enda låten med svensk text. Kniv är faktiskt en översättning av He had a knife in his hand från Bror Gunnar Janssons andra soloalbum Moan snake moan som kom redan för tio år sedan. Ni har kanske sett honom på någon scen, där han sitter och spelar gitarr, trummor samtidigt som han sjunger.

Det Blev Handgemäng fyller ut ljudbilden mer än Bror Gunnars soloakt. De gör detta i en tilltalande och berusande dekokt som 2024 fortfarande är ovanligt potent för att vara svensk.