Jocelyn Pook

Dela den här recensionen:

Jocelyn Pook är en musiker, sångare och  kompositör av musik till filmer och balettföreställningar; meritlistan inkluderar Martin Scorseses Gangs of New York och Björn Runges The wife. Men mest känd är hon nog för sitt samarbete med regissören Stanley Kubrick – Pook komponerade musiken till den dramatiska maskeradbalen i hans sista film, Eyes wide shut. Listan är också lång på de pop- och rockartister hon har arbetat med, från Laurie Anderson och The Cranberries till PJ Harvey och Peter Gabriel.

Hennes nya skiva är musik till en modern omtolkning av Rudyard Kiplings Djungelboken, baletten Jungle book reimagined, koreograferad av Akram Khan. Omarbetad till att inkludera både båtflyktingar och klimatförändring är det historien om Mowgli, en ung kvinna, som driver bort på en flotte, utan sina föräldrar. Hon når land och tas omhand av djur, själva flyktingar från djurparker och laboratorier, som försöker ta hand om varandra inför den stundande ekologiska katastrofen.

Pooks musik presenteras utan dialog; de enda icke sjungna rösterna finns på How dare you, med samplade fragment från Greta Thunbergs tal och röster från radio eller tv. Musiken är mörk och känslostark. Pook hämtar inspiration från afrikanska rytmer och melodier från Östeuropa och Asien. Kopplingen finns även i instrumenteringen, som bland annat inkluderar gralla, duduk och tumpiano. Sångarnas bakgrunder – Storbritannien, Östeuropa och Asien – bidrar också till känslan av den multikulturella värld Mowgli lever i.

Pooks musikaliska tolkning av den här nya läsningen av Djungelboken är vacker och mystisk, trånande och sorgsen, lekfull och allvarlig. Och den är full av starka, universella känslor: av förlust, saknad och hemlängan (Where we came from, Exile); av stolthet (Majestic elephant); av ängslan och engagemang (How dare you); men också av hopp (The Discovery, Mother’s lullaby).

Det är svårt att inte bli berörd av den här skivan, av Pooks musik. Berörd och upprörd.