Meskerem Mees

Dela den här recensionen:

En akustisk gitarr och en röst. Det är allt Meskerem Mees behöver för att kommunicera med lyssnaren. Jo, Febe Lazou bidrar med cello på sina ställen. Och så hör vi vågskvalp och måsar i Blue and white, en lätt touch som passar in perfekt i texttematiken. Okej, en flöjt snirklar sig in i Where I’m from också, strax innan stålsträngad gitarr och cello raspar och tar i för kejsare och fosterland.

Meskerem Mees är en exceptionell talang som berör med enkla medel. Något nog så svårt. Skivbolaget jämför med Karen Dalton, Nick Drake, Laura Marling och Carla Bruni. Och visst, jag kan absolut höra vissa likheter med dessa mer eller mindre ikoniska namn. Kanske särskilt Karen Dalton. Men Meskerem Mees klarar sig av egen kraft, utan algoritmernas allvetande. Hon har rösten, hon har sin signatur. 

22 år ung släpper denna belgiska sångare och låtskrivare – med etiopiska rötter – ett album med intim indiefolkpop som står stark i jämförelse med redan etablerade artister och med konkurrensen inom detta allt mer tätvuxna genregränsland. Det ska bli mycket spännande att följa hennes framtida karriär.