Oded Tzur

Dela den här recensionen:

Israeliske Oded Tzur är världsjazzens kanske mest försynte saxofonist. Han spelar så försiktigt och omsorgsfullt som om han ville hålla ihop något som hotar att gå sönder. Hans karaktäristiska spelstil handlar om att dröja sig kvar i ögonblicket snarare än att gå vidare till nästa. Nya skivan Isabela kan vara Tzurs vackraste hittills. Inledande Invocation påminner oss om hans långa studier i indisk musik. Därefter följer ett antal stillsamma stycken vars utmejslade melodier bär en folkviseton. I vissa stunder kan han låta som en finkänslig Jan Garbarek, vilket förstärks av den luftiga ECM-produktionen.

Hela den fenomenala trion bakom Tzur förtjänar att nämnas. Pianisten Nitai Hershkovits gör ett par verkligt överraskande vändningar på denna skiva, basisten Petros Klampanis och trummisen Johnathan Blake är bägge intensivt lyhörda. Men i mitten står Tzur själv. Aldrig vill han imponera eller briljera. Betydligt mer ambitiös än så siktar han in sig på våra hjärtan.