Säg mig

Dela den här recensionen:

Säg mig, Alva Fährlins vispoppiga projekt, förser oss lyssnare med närhet – både musikaliskt och lyriskt. Låtarna, och dess framförande, tränger sig in under huden. En transparens som verkar helt självklar för Fährlin.

Melodierna som bär texterna (eller om det är tvärtom) har ett flöde som flyter och emellanåt skuttar behagfullt. Plockande gitarrer, vispande trummor, lite blås och klaviatur skapar en musikalisk fond för Fährlins sång. En sång som bär spår av Annika Norlin, men med en egen stillsam och utsökt prägel. Underbart helt enkelt.

Säg mig har en speciell sorts egenhet. En långsamhet och lågmäldhet som är drömsk, men samtidigt fast i jordmånen. Och, denna lågmäldhet är det som gör att man dras till denna skiva. Det är som om Fährlin sjunger sina berättelser bara för mig. Hon blir en nära kompanjon med sin lyssnare. Samtidigt som hon besitter en självklar självständighet. Musikalisk och textmässig berättarglädje om känslor, längtan och flytt. En musikalisk lågmäldhet på hög nivå!