Karl Olandersson

Dela den här recensionen:

Fjärde fullängdaren från trumpetaren Karl Olandersson och hans kvalitativa kvartett. En jazzkvartett som såg dagens ljus 2017 och som förtjänstfullt förenar traditionens tyngd med samtida strömningar. Klassisk 1950-talsjazz med snygga skivomslag refereras, liksom en smula swing. Inget nytt under pianopallen, men en solklar himmel blickar ner mot lyssnaren under tiden skivan snurrar.

Olandersson har skrivit samtliga spår på Hurry up and wait själv. Att hans kvartett genom åren ägnat mycken tid åt äldre standards framgår med önskvärd tydlighet även i Olanderssons egna kompositioner.

Allt fortlöper sömlöst och med stor stilkänsla. Spelet sitter precis där det ska, liksom alla små inpass från Magnus Hjorth på piano, Martin Sjöstedt på kontrabas och Daniel Fredriksson på trummor. Olanderssons ”Buddies” – som en av skivans bitar heter – kan sina saker, och oavsett låtarnas tempo hittar de alltid det där lilla som övertygar lite extra. Även i en stillsam ballad som fått titeln Sentimental.

Inga gäster i studion den här gången, och inga Chet Baker-liknande sånginsatser. Enbart slipad jazz.