Ingrid Malmén

Dela den här recensionen:

Ingrid Malmén inleder med ordlös sång, i förstaspåret Havsdjup, till instrument som illustrerar det brusande, stormiga havet. Hon sjunker allt mer men försöker hålla huvudet över ytan. Om sitt skadade, såriga hjärta har hon diktat och sjunger, både med och utan ord. Albumet igenom kan vi följa hur hjärtat plåstras om, får skorpor och långsamt läker.

Hjärtslag är Ingrid Malméns andra album. Det första, Efterskalv, gjordes under namnet Ingo och var en förövning inför det nya. Hon sjunger med ord när hon har mer att berätta och utan ord när hon har mer att uttrycka. Ensamt och till jazztriokomp – piano, bas, trummor – samt omväxlande blås och stråkar för att musiken ska poängtera det hon känner.

Mjukt och rakt, ibland mer stökigt. Ord och toner söker melodier och rytmer, den form som passar bäst. Musikerna får improvisera vidare men inte långt ifrån orden och tonerna. Kan inte börjar med en ensam rad – ”Allt du inte förmår” – innan Tobias Johansson tar samklingande pianoackord. Självsprickor introduceras av pianot före raderna: ”Jag har slängt din tandborste i raseri / Tvättat lakana vi sovit i …” Tack för igår, idag och imorgon stämningsläggs av hela jazztrion, sen kommer en lite gladare Malmén in och sjunger: ”Undra hur jag hamna’ här / Jag har aldrig vart så kär …”

Som några exempel. Självsprickor kompletteras också fint och sprött av Agnes Scherwin, violin, och Dorotea Dragodan, cello. Är det förresten Felicia Roos eller Thomas Backman som spelar altsaxsolot som så exakt illustrerar låttiteln Hopp? Annars svarar mest Hampus Adamis och Simon Skoghs tromboner för blåset. Avslutande Släpp mig aldrig sjungs helt a cappella, först utan och sen med ord.
Som Monica Zetterlund eller Barbro Hörberg? Nej, Ingrid Malmén diktar och sjunger mer eget än så. Hon uttrycker sig.