Bokanté

Dela den här recensionen:

World music har alltid varit en omdiskuterad term. Den skapades i princip för att skivaffärerna (i Storbritannien) skulle ha en sektion för folkmusik som kom från andra länder än Västeuropa. På senare tid har begreppet kulturell appropriering kommit in i diskussionerna, om hur majoritetskulturer möjligen anammar särdrag från lågstatuskulturer, utan att visa respekt för de senare.

Men var hamnar då Bokanté, ett band startat av den amerikanske basisten Michael League (från jazz-fusionbandet Snarky Puppy) och sångerskan Malika Tirolien, från Guadelope i Västindien?

För ett band med nio medlemmar från fem länder och fyra kontinenter kan det väl inte finnas många mer adekvata benämningar än just världsmusik?

Två gitarrister och en lap steel-gitarr är det mest västerländska Bokanté bjuder på, på sitt andra album på Real World. Lägg till League på ”bas” (huvudsakligen spelad på den tresträngade lutan guembri) och inte mindre än tre slagverkare (bland andra Sveriges André Ferrari) och Tiroliens creole-sång – här bjuds på energi och spännande influenser, fantasi och fläkt.

På History söker Bokanté efter bluesens rötter, i Väst-afrika och arabvärlden och bjuder på olika aspekter av sina fynd. Från ett funkigt orientaliskt öppningsriff, med spår av Beatles Come together, och drivet slagverk (Bliss), via psykedelisk ökenblues med lap-steel och visioner av gungande kameler (Pa domi), och en jazzigt latingungande ballad (Mikwob) till den avslutande titellåten, den enda sjungen på engelska, en funkig tour de force, starkt inspirerad av gnawamusiken från Marocko. 

Även texterna är bluesbesläktade, lyfter fram ”det andra perspektivet”, och firar de förbisedda, de utstötta, siarna; minnen och glädje, svart historia, global enighet och meningslösheten med krig. De sjungs på Tiroliens hemlands språk, men finns översatta i cd-häftet. Inte för att de behöver översättas. Man känner på musiken att budskapet är stort och viktigt. 

Bokantés History är en pankontinental musikgryta med svängiga, starkt medryckande, slagverksbaserade arrangemang där varje spår är en knock-out. Deras tolkning av blues är något helt annan än ”I woke up this morning”. Och dessutom mer dansant.