Thomas Ringdahl

Dela den här recensionen:

I Thomas Ringdahls musik möts visan och jazzen, folkmusiken och popen under samma paraply. Just det där med folkmusiken är en gigantisk del av Ringdahls förflutna. Han var medlem i  Filarfolket från Malmö, som Grammisbelönades 1988 för att upplösas två år senare. Filarfiluren Ale Möller är väletablerad i dag, med tusen och ett spännande projekt. Såna som Dan Gisen Malmquist, Ellika Frisell och Sten Källman har ju också varit mycket verksamma även efter Filarfolkets final.

Då är Thomas Ringdahl möjligen mindre känd för gemene man. Han har dock verkat i trion Kapell Frisell tillsammans med Filar-Ellika Frisell och Groupa-mannen Jonas Simonson, och på skivan Vind från 1994 återförenades Ringdahl med Filarfolkets Möller och Källman kring en hyllning till två skandinaviska spelmän.

Men Vind är trettio år sedan nu, och 2024 gör saxofonisten Thomas Ringdahl en vänlig blandning av tidigare nämnda musikstilar, med visan som tydligaste vägvisare. Eftersom Stefan Arwidson – för det är han som sjunger låtarna – har en skånsk brytning kan tankarna gå till en Wiehe eller en Afzelius, men musiken här har ändå en tydligare folkmusikalisk identitet inbyggd i dna:t.

Så medverkar också Groupas frontfigur Mats Edén med sina fioler. Han har sällskap av trumpetaren Fredrik Davidsson (Tolvan Big Band, Sorgenfri), gitarristen Allan Skrobe, basisten Edvin Elmersson och trummisen Martin Brandqvist (som även spelar flöjt på skivan).

Texterna på Hello world handlar om att slösa bort en dag i sängen och att älska sig genom livet, om modiga människor och om tillitets vingar. Thomas Ringdahl filar på filosofiska funderingar om allas vår plats i världen, och den ibland till synes tröstlösa situation mänskligheten befinner sig i. Det är sånt Thomas Ringdahl tar upp på den sympatiska lilla skiva han satt till världen.