Pärra Eriksson

Dela den här recensionen:

”Grå vardagsromantik” beskriver Per-Eric ”Pärra” Eriksson sin musik som. Född 1970 arbetar han till vardags som lärare hemma i Arvika, men är för musikintresserade mer bekant som sångare, gitarrist och munspelare i bandet Môra-Per. (”Världens snällaste folkrockband”, enligt dem själva.) Pärra Eriksson är också artist och låtskrivare på egen hand, och nu följer han upp solodebuten Sköna värld från 2019 med Hållplats Vintergatan.

Eriksson har god hand med språket och sjunger berättande texter om glesbygdsromantik, relationer, frånvarande föräldrar och livets förgänglighet. I Åttionio89 minns Eriksson resor till London, Alperna och Greklands stränder. Nu har Eriksson slutat flyga, säger han i en radiointervju, och klimatpåverkan gör sig påmind i singellåten Håller oss på jorden, som kanske inte är en parafras på Freddie Wadlings moderna klassiker Nu lyfter vi från marken, men nu låter vi den tanken landa …

Tempot är ofta lugnt, som i Än är det vinter kvar säger mor. Melankolin och vemodet skymtar mellan raderna. Ibland förs tankarna till en Lars Winnerbäck eller Plura Jonsson.

Från Môra-Per har Eriksson med sig riksspelmannen Maria Larsson som sjunger på två låtar. Du kan ha hört hennes fiol och sång hos såna som I’m Kingfisher eller Hans-Erik Dyvik Husby också. Tillsammans med Pär ingick hon i bandet på fjolårets Packmopedsturné, och de spelar ute som duo även annars. Den norske multiinstrumentalisten och skivproducenten Freddy Holm hjälper åter till att förverkliga Erikssons visioner om en värmländskt tintad visa och americana, placerad i nutida skrud.

Med bandet Môra-Per har Pärra Eriksson gjort skivor med GPS-vänliga titlar som Sockervägen och Sthlm-Oslo. Hållplats Vintergatan kanske inte når sin kosmiska destination, men i stället för att sikta mot stjärnorna står Pärra Eriksson stadigt i den värmländska myllan och sjunger om saker som berör i vardagen. För att tala med senaste Môra-Per-plattan, så finns det Hopp om liv.