Bards of Skaði

Dela den här recensionen:

Projektet Bards of Skaði släpper sitt högst ambitiösa debutalbum, vars fullständiga titel lyder Glysisvallur: Musick from the frozen Atlantis. Om det låter lite kylslaget så är det delvis sant, men i musiken ryms också en stor värme och dito känslor. Kanske nog för att smälta den där isen?

Thomas von Wachenfeldt och Göran Månsson har båda akademisk bakgrund, men lyckas balansera bokkunskaperna med en självklar kommunikativ ådra i musiken. En musik som är inte så lite storslagen och filmisk. Nordisk folkton förenas med orkesterarrangemang och moderna ljud till något eget.

Bards of Skaði säger att de vill hylla förlorade civilisationer, ”vårt kollektiva förlutna”. För att åstadkomma detta skapar de en hisnande vacker musik där barocken, modala tonförråd och bortglömda instrument utgör redskap för att skapa speciella stämningar.

Nordman är detta inte, även om Göran Månsson (flöjter och slagverk) faktiskt spelat med Vandraren-hitmakarna, och även med Gjallarhorn och Sarek. Men lite roligt är det att ett av styckena på skivan heter Nordanstig.

Bards of Skaði-kollegan Thomas von Wachenfeldt ansvarar för allt från programmering till luta på skivan, och har tidigare arrangerat musik för symfoniorkestrar och svenska death metal-hjältarna Entombed. Musiken på Glysisvallur ligger betydligt närmare det förstnämnda. Även om skivan avslutas med Nifelhel, en komposition som skildrar det dödsrike som även stavas Nifelheim. Japp, namnet på ett internationellt ryktbart black metal-band från Dals Långed.

Vad menas då med Skaði i namnet? hör jag från de bakre bänkraderna. Jo, Skaði är samma figur som Skade. En gudinna – eller jättinna – i nordisk mytologi, omskriven i Eddan. Hon betraktas som jaktens och skidåkningens gudinna, och förknippas med vinter och berg.

Vad jag undrar är när filmen till den här musiken kommer? Tills så sker får jag använda jag fantasins projektorrum.