Trondheim Voices

Dela den här recensionen:

För två år sen skrev vi här om Trondheim Voices och albumet Folklore, i genren improvisationsmusik för röster. Det är egensinnig musik som ensemblen, då nio kvinnor och nu åtta, sedan länge arbetat fram med olika tonsättare. Konstnärlig ledare är Sissel Vera Pettersen. Sångarna låter som dynamiska instrument och körandning påbjuden – man hör inga inandningar.

Deras strävan är att ge utrymme åt individerna snarare än att hitta samklang. Resultatet blir ändå samklingande i den repetitiva musiken. Klanger skär sig och enas och avbryts så att tystnaden och rummet framträder. Live tänker jag mig att den enskilda sångaren framträder tydligare.

Nu samarbetar kören med en enda tonsättare, Christian Wallumrød, med många skivor bakom sig. Fem kompositioner ges i körens arrangemang och de övriga fem är hans verk rakt av. Allt ordlöst.

På spåret Urte garden arbetar kören med slagverk vid sidan av sången, då längtar man verkligen efter att få se aktiviteten. I avslutande Sonic mold anar jag blåsinstrument, men rösterna är nog bara luftiga som ångbåtsvisslor och gamla tåg.

Från början, 2015, var detta en femdagars performance med titeln Gjestehus. Fem år senare gjordes inspelningen i Melhus kyrka med små ändringar i grundmaterialet och titeln blev Gjest song. Ursäkta, men titel och musik får mig att tänka på en jästdeg som milt höjer sig och sänks.

Är då detta folk eller jazz? Christian Wallumrød Ensemble vann en norsk grammis 2013 för albumet Outstairs, varken i klassen folk eller jazz utan i ”nutida musik”. Och Trondheim Voices tillhör MNJ, Mid-Norway Centre of Jazz. Vi låter frågan vila.