Natalie Beabella

Dela den här recensionen:

Natalie Beabella kom till Sverige för lite mer än två decennier sedan, men musikaliskt har hon inte lämnat sina rötter i Argentina bakom sig. Denna sångerska, gitarrist, låtskrivare och producent skapar en mjukt tilltalande folkpop med tydlig latin-botten, och inte minst av mexikansk musik.

Hon växte upp som adoptivbarn i en tysk-argentinsk familj i Buenos Aires. Efter studier vid ett musikcollege i den argentinska huvudstaden träffades hennes hjärta av Amors pilar och snart kastade hon sig ut i det okända och den där pilen landade till slut i Svedmyra. I sitt nya hemland har hon ägnat sig mycket åt att producera andra artister, vilket lett till nomineringar till både svenska Grammis och i fjol till och med en amerikansk Latin Grammy-nominering. Och nu, 2024, sjunger hon Adios amor. Så kan det gå i livet.

Fugitiva fungerar som bäst när det ljuder generöst av hennes rötter hemifrån. En låt som Who can blame who känns mindre intressant, med sitt mjölkigt loja kvasi-reggae-stuk. Men om du gillar sånt som Lila Downs och Thalia Sodi kan många av Natalie Beabellas låtar vara ett välkommet tillskott i din musikaliska kostcirkel.

Natalie Knutzen – som hon egentligen heter – driver också podcasten Inget personligt, ”om sökandet efter min biologiska identitet”. I podden berättar hon om sitt liv som adopterad, hur det har format henne och om sökandet efter de biologiska föräldrarna. Filmaren Simon Revilla har följt Natalies arbete i ett dokumentärprojekt, som förhoppningsvis snart går att ta del av.