Fröken Elvis

Dela den här recensionen:

Nu kommer Fröken Elvis med sitt tredje album, sex år efter debutalbumet Elvis på svenska. Gruppen sökte därefter, utan framgång, få rättigheter till låtar av några andra musikaliska inspiratörer som Bruce Springsteen, Dolly Parton och Beatles.

I stället sökte de sig till klassiska pärlor av Beethoven, Bach, Ravel och Chopin, bland andra. Bandet tolkar de klassiska tonsättarnas verk på sitt sätt, de tassar fram med både respekt och värme. Men, och det är viktigt att säga, de närmar sig allt på sitt eget sätt med massor av instrument; spår åtta är en mäktig Schuberttolkning med stråkorkester.

Det mesta gör att man häpnar; de finurliga texterna, de starka arrangemangen och en bedövande musikalisk skicklighet. Frontlöparen är Camilla Fritzén, med sin sång och sina texter. Allt flödar av en böljande friskhet och lekfullhet och en mångfald av rörelser och infallsvinklar; det finns inga hinder, inga spärrar bara öppna gläntor och grindar. Det är som en musikalisk smitta, som vandrar från cell till cell.

Fröken Elvis är ett utpräglat liveband, i mars och april ger de sig ut på vårturné. Det är sant att Kingen är död, men Fröken Elvis lever i välmåga. Och Elvis finns med också på det här albumet på ett spår.