Villads Hoffmann

Dela den här recensionen:

Flyhänt framförd och gnistrande vacker musik på stränginstrumentet cittern. Bara två år efter solodebuten med Flaskepost på himlen släpper den produktive Villads Hoffmann (Stundom, Guldimund, Basco, Tailcoat, Víík) ännu ett soloalbum.

Det är nio nya kompositioner där han enligt presstexten låtit producenten Matheus Bech ”sätta krokben på ett vänligt sätt”. Att Villads Hoffmann försökt utmana sig och cittern — undersöka möjligheter och begränsningar – är tydligt.

Här samsas dynamiskt lyriskt spel med blixtsnabba trioler, metal-riff och skev stämning utan att det låter det minsta ansträngt. Som frågor till instrumentet och öppna öron för hur det svarar. Det är vackert, känsligt och så rasande svängigt. Jag tycker nog det gnistrar mer än det flimrar. Det är ju rent guld.