Daniel Östersjö

Dela den här recensionen:

Detta är tonsättningar av dikter av Elsie Johansson, en av våra främsta arbetarförfattare. Hon läser själv på två spår, så levande om både barndom och vuxenhet. All musik är skriven av Daniel Östersjö, som både sjunger, spelar piano och orgel. Han gör det på ett bluesliknande sätt, med sprödhet, hudnära nakenhet och enkelhet, lite åt det kabaret-aktiga hållet till. Jag känner genast igen Elsie Johanssons vardagliga, lite sträva ton. Och hennes enkla ord om de sammansatta frågorna, kring sorg, saknad, längtan åt olika håll och värmen i livet.

Det stora med detta album är att berättelserna och sånggestaltningen hör samman som en organisk enhet. Daniel Östersjö har tillsammans med Elsie Johansson gjort ett mästerligt verk, som jag hoppas får något stort pris av Svenska Akademien.

Albumkonvolutet innehåller texter av bland andra Göran Greider och geniala bilder av konstnären Ingvil Stille. 

Jag älskar spåret Hararna, där Daniel Östersjö sjunger duett med Elin Lyth:

”Jag brukar tänka på hararna / alltid på julnatten / att det står små lyktor mellan granarna / i snön, åt hararna och mig”