Iréne Lundberg

Dela den här recensionen:

Iréne Lundbergs första skiva, som kom för ett antal år sedan, präglades av att vara musik eller texter skrivna av kvinnor. Många av de mest kända amerikanska vokalisterna inom jazz och blues skrev också musik eller sångtexter, men oftast känner vi knappt till det. 

Den här gången, på skivan Feeling good, har hon plockat ut ett antal mycket välkända jazzstandards och blandat dem med i jazzsammanhang mer okända sånger. Det börjar redan med startlåten, My reverie, där musiken är skriven av Claude Debussy och texten av Larry Clinton. Eller den starka Jezebel, av Stuart Mattheman och Sade Adu. 

Iréne Lundberg är en sångerska helt fri från maner och tillkrånglade presentationer. Tilltalet är rakt och enkelt, och hennes varma, musikaliska röst ger varje sång ett eget uttryck. Allra bäst i mitt tycke är den här skivan i sånger som Feeling good, The blues are brewin’ och framför allt Memphis in June av Hoagy Carmichael, en sång som manar fram hela bilden av sydstatsverandan med gungstolen och den starka doften av blommande buskar i kvällningen. 

Iréne Lundberg ackompanjeras av Arne Tengstrand på piano, Mårten Korkman på bas och André Borgström på trummor. Bandet tillhör Stockholms bästa jazzmusiker utan att de nödvändigtvis är kända över hela Sverige. Skivan är i sin helhet ett samarbete, där arrangemangen arbetats fram av gruppen tillsammans under repetitioner och inspelningar.