Erika Lindholm

Dela den här recensionen:

I Sverige är viljan till organdonation bland de högsta i Europa, ändå ligger vi under genomsnitt vad gäller antal faktiska donatorer. Detta faktum har varit föremål för utredning en femårsperiod samtidigt som personer som Erika Lindholm står på väntelistan. Den unga saxofonisten har gjort musik av sin väntan och ständiga behov av dialysvård i verket Wallée signalerar, där hon lirar tillsammans med sin dialysmaskin.

Nu kommer Erika Lindholms solodebut, en ep med sex egna kompositioner öppen frisinnad skirjazz med en hel del ekton, fras och lyricism i blandning med viljan att hitta nya stigar in i improvisationen. Tyngdpunkten i det melodiska framförandet har hon gemensamt med Wayne Shorter och Ornette Coleman som tillhör två av Lindholms inspiratörer. Det samtidiga elementet av sökande och den momentana brottningen med det fria gör att det aldrig är helt säkert. Lyssna till exempel på Svalorna flyger där Lindholm nästan bildsätter den orädde flygarens snabba dyk och tvära girar. En debut som lovar gott.