Samuel Hällkvist    

Dela den här recensionen:

Att sätta en genrestämpel på gitarristen Samuel Hällkvist låter sig inte göras. Han befinner sig alltid mellan och över alla gränser, vilket gör varje ny skiva (som börjar bli rätt många) till ett äventyr. Möjligen kan det gå att hitta anknytningar till exempelvis Henry Kaiser och Robert Fripp, men Hällkvist har sin egen smedja där hårdrock, konstmusik, jazz och bluegrass kan smidas samman.

De tio spåren på Epik, didaktik, pastoral kan ses som en av dynamik sprängfylld svit där excentriska riff, komplexa rytmer och cykler av ljud tuggar sig fram med en häpnadsväckande flexibilitet och elasticitet. 

Samtidigt som minimalism är en genomgående komponent och beatet alltigenom hårt markerat är musiken rikt varierad. Det exotiskt laddade stycket Utan vilja, ettriga 100 takter med piano och de av mystik och taktbyten genomsyrade Dekorum II och III är några av höjdpunkterna på ett helt förträffligt album, kärnfullt och färgstarkt från början till slut. 

Förutom Hällkvist själv på gitarr och midi-programmering medverkar Knut Finsrud (trummor), Anne Marte Eggen (bas), Dick Lövgren (bas), Katrine Amsler (ljuddesign och programmering) samt i ett par spår tre trumpetare.