Josefina Paulson

Dela den här recensionen:

Josefina Paulson fortsätter sitt Ellen Lagergren-projekt (som redan blivit en bygdegårdsturné och en cd) med ytterligare ett skivsläpp – en personlig och lekfull skiva med låtar från Västmanland som Josefina Paulson serverar med glimrande och svängigt nyckelharpspel. 

Samtliga låtar (nästan) är trad och framförs solo på nyckelharpa men det liksom hörs att ”Ellen” sekunderar på fiol vid köksbordet – för enligt skivans konvolut är det så det gått till. 

För mig och alla andra som aldrig tidigare hört talas om Ellen Lagergren, får vi veta att hon var en spelman, estradör och passionerad insamlare av folkmusik som på 1930-talet reste runt i Västmanlands landskap och samlade in musik efter spelmän och kvinnor i bygden. 

Enligt samtiden var ”denna käcka ungdom som står så glittrande glad och saluterar oss med stråken” en urkraft, och utifrån den inspiration Josefina Paulson hämtat till detta album måste Ellen Lagergren ha varit något enastående. 

Varje låt är så lyhört och lekfullt framförd: guld och glitter är inte mina vanliga musikassociationer men när en regnig kväll förvandlas till en guldglittrande solskensdag av lite nyckelharpsmusik, då är det magi. Lätt och lekfull magi. Bästa kuren mot alla höst- och vinterdepressioner.