Yumi Ito & Szymon Mika

Dela den här recensionen:

”Genom mörkaste natten av mig själv, med mitt rastlösa sinne, jag blundar och ser minnen komma till liv. Livliga drömmar försvinner, tiden står still från skymning till till gryning. Ingen är här, bara jag och solens värme omfamnar mig …”

Så låter Yumi Ito, i min tolkning av några textrader från skivan. Hon låter dikt, hennes musik är dikter. Men hon är också sångerska, musiker, kompositör, arrangör och producent. Japansk och polsk uppväxt, men nu med bas i Basel, Schweiz. Med den bakgrunden skapar hon sina allkonstverk, ibland harmoniska sånger, ibland textfri improvisation, sång, läten. För mig ligger det närmast till hands att kalla det jazz, men jag är inte säker. Konstmusik är det i alla fall. Associerar till en del av Yoko Onos verk, också de multikonst. Yumi Ito lägger ibland ut klanger som låter japanska i mina öron, men kanske har det inte så mycket med Yoko Onos verk att göra, bara med mina öron. Rekommenderar absolut en fördomfri lyssning, för det är mycket bra gjort.

”Jordens förstörelse, det enda sanna rike vi människor har; en väns engagemang på ett psykiatriskt sjukhus; hennes okända grannes heroin-död.”

Gitarristen Szymon Mika stöttar fint med breda öppna ackord bakom Yumi Itos röstäventyr. Ibland vävs deras stämmor ihop på ett väldigt fint sätt. Skönheten sitter i lyssarens öra.