Mats Gustafsson & Ensemble E / Mats Gustafsson

Dela den här recensionen:

Bland de många sammanhang som den oförtröttligt aktive musikern Mats Gustafsson figurerar i finns två aktuella projekt som nu under hösten också gjorts tillgängliga på den österrikiska skivetiketten Trost. Båda genomsyrade av en minst sagt nyskapande kreativitet, men ändå väsensskilda.

Skivan EE opus one är en dryga 48 minuter lång smältdegel av samtida konstmusik, improvisationsmusik, avantgarde-jazz och folkmusik inspelad vid Cedes-festivalen i polska Lublin våren 2022 med ljudtillägg gjorda av Mikael Werliin genom polska radion i Warszawa senare samma år.

Vad som uppstår är en hela tiden överraskande och förbluffande kulturmix med klanger som möts, nöts och blöts så det uppstår en lika oväntad som märklig harmoni genom vilken infall från norsk, polsk och portugisisk folkmusik sker utan att det känns galet. Ljudbilden känns måhända svårtillgänglig ibland, men blir aldrig ointressant.

Gustafsson spelar själv barytonsax, flöjt och spilåpipa (!), och håller även ihop en ensemble som utgörs av Helga Myhr på hardangerfela, Sylwia Świątkowska på suka (en vertikalt spelad fiol med polska rötter), Susana Santos Silva på trumpet, Maniucha Bikont på tuba och röst samt Arne Forsén och Daniel Formo som spelar preparerat piano, orgel, klavikord och slagverk. 

Hidros 9 mirrors är inte mindre spektakulär vad gäller form och innehåll. Här handlar det om närmare åttio minuter av monumental totalmusik, skriven av Mats Gustafsson och framförd på Avant Art-festivalen i Warszawa 2022 av två kammarensembler om nio musiker vardera, norska NyMusikk Trondheim och polska Avant Art Ensemble, samt solister på trumpet, bassaxofon, gitarr och tuba plus bandspelare och skivspelare.

De båda kammarensemblerna speglar varandra vad gäller instrumenteringen, vilket innebär dubbla uppsättningar av violin, gitarr, orgel/preparerat piano, cello, ackordion, bastrumma och trummor/slagverk samt fyrdubbelt vad gäller bas. Men det som sticker ut mest i den grafiskt strukturerade och ofta brutalt mångfacetterade ljudbilden är de utfall som sker från solisterna, inte minst då Colin Stetson på bassaxofon (lyssna på Mirrors 2), Hedvig Mollestad på gitarr och Per Åke Holmlander på tuba.

Musiken är indelad i nio stycken benämnda Mirrors, Echoes, Shadows och Reflection som inramats av ett Intro och ett Outro, men löper sömlöst framåt bärande på en obönhörlig intensitet som förmår både störa och beröra genom sin klangrikedom.