Mike Stern

Dela den här recensionen:

Mike Sterns sjungande, ringande gitarr hör till de där man inte misstar sig på, ett varumärke med egen logga och kvalitetsstämplat innehåll. Och så har det varit sedan sent 1970-tal och hans samarbeten med Brecker Brothers, Miles Davis, Blood Sweat & Tears, Yellowjackets och många andra.

Här har han samlat en löjligt slagkraftig och ljusstark grupp musiker för elva nummer, producerad av och – dessvärre – tillägnad klaviaturspelaren Jim Beard. Beard lämnade det jordiska tidigare i år men hann spela mycket fint på den här skivan, till exempel den andaktsfulla Gospel song.

Övriga musiker på den här tekniskt välspelade produktionen är basisten Christian McBride, trummisarna Antonio Sanchez och Dennis Chambers, basisten Richard Bona, blåsarna Bob Franceschini och Chris Potter, slagverkaren Arto Tunçboyacian och frugan Leni Stern, som här spelar ngoni (för övrigt det första man hör på skivan, innan Sanchez dammar igång).

Den som gillar Stern och jazz av det mer bländande slaget får sitt lystmäte här och lite till. Samtliga nummer är Stern-original, och det är verkligen ingen dålig samling låtar han skrivit. Några sticker ut, som den skönt gungande Echoes, och den lite sprödare I hope so med Richard Bona på mjuk och bitvis ordlös sång.

Chris Potter är för övrigt magnifik när han vällustigt kliver in med sin tenor efter fem minuter av Echoes och lyfter händelserna till ett högre plan. Kul notering är att Christian McBride i huvudsak spelar elbas.

På det hela taget en mycket hörvärd skiva med en Stern som lämnar gott om plats för kamraterna men inte heller sätter sitt ljus under skäppan.