Frigg

Dela den här recensionen:

Efter många år som septett har finländska Frigg nu blivit en man mindre och minskat ner antalet fioler från fyra till tre. Det är knappast märkbart. Även detta album, liksom de tidigare, är fullt med täta stråkstämmor, tunga rytmer, stor dynamisk spännvidd, läckra melodier och influenser från alla möjliga håll. Här finns inga gränser mellan folkmusik, kammarmusik och allt vad de nu tar sig an. 

Vissa dramatiska spår hade stundtals kunnat vara konstmusik, medan Västkusten twist är full med ständigt skiftande rytmer och taktarter som gör den än mer spännande. Troll’s twilight är en vals med Friggs typiska, fett riffande fioler och några snygga dissonanser, och är i det närmaste rockigt tung. Andra låtar präglas av plingande mandolinkomp bakom fiolmelodierna, och här och där dyker det även upp tramporgel, nyckelharpa, mungiga, piano, elgitarr och slagverk som förändrar ljudbilden än mer. 

Frigg har, precis som de brukar, gjort en riktigt stark och ständigt varierande skiva, och egentligen hade jag kunnat nämna nästan varenda låt som något som håller riktigt hög nivå.