Martin Berggren Trio

Dela den här recensionen:

För två år sedan kom Martin Berggren Trios julskiva Christmas time, vol 1, med tindrande trevligt trallande och trillande på elpianot Fender Rhodes. Tolkningen av Staffan var en stalledräng är allt annat är stillastående, Hej tomtegubbar serverar en svårslagen cooking, och Mössens julafton kikar rentav fram i sambaskrud.

Dessförinnan knackade trion på vår ytterdörr halvannan månad innan julen 2018, då paketet visade sig innehålla debutskivan Home. Ett mjukt paket där jazzen bar tydligt nordiska drag. Precis som den gör på alldeles färska, lika icke-jul-tematiska Distant storm. Även om låttitlar som First snow och vissa stämningar i låtarna nog kan tolkas som skräddarsydda för december månad.

Vilsamt, stillsamt. Så är det ofta i Martin Berggrens sällskap. För det här är ingen utmanande frijazz, även om improvisationen är en ledstjärna i pågens skapande. Det är en pianojazz med tydligt skandinavisk klang, och pianisten Berggren är en fasligt duktig kompositör och arrangör. Det förvånar föga att han till vardags tjänar sitt uppehälle som pianopedagog hemma i Lund. Han har också spelat med namn som Viktoria Tolstoy, Jan Allan, Sinne Eeg, Peter Asplund och Magnus Lindgren.

Triokompisarna David Andersson på bas och Andreas Baw vid trummorna förtjänar också omnämnanden. Liksom gästerna Karolina Almgren, Sisters of Invention-medlemmen vars sopransaxofon förgyller två spår, och Nils Landgren, som drar i trombonen i lika många låtar. Han sjunger också en av dessa, den avslutande What a wonderful world.

Då känns den där stormen i albumtiteln avlägsen.