Dennis Egberth

Dela den här recensionen:

Efter att ha spelat med grupper och artister som Viagra Boys, The Hanged Men, Se & Hör, El Perro Del Mar och Anna Järvinen (för att nämna några av många) är trumslagaren Dennis Egberth nu aktuell med ett album i eget namn. En skiva där konstmusik, improvisation och spirituell frijazz blandas till en fascinerande mixtur där även vissa drag av folkmusik kan anas. 

Medverkar på albumet, som släpps digitalt och på vinyl, gör violinisten Katt Hernandez, klarinettisten Isak Hedtjärn, pianisten Johan Graden och basisten Vilhelm Bromander, vilka alla får lika stort spelrum i musik som är helt kollektivt frambringad – även om skivans alla sju originella kompositioner har Egberth som upphovsman. 

Känslan av att kliva in i en lika eterisk som organisk värld där klanger hela tiden möts och nöts är ständigt närvarande, och triggas särskilt av låtar som Syrinx med sina drag av svensk folkvisa med udda knorr, Magenta med sina starka associationer till Alice Coltrane, den knixigt melodiösa Leijona med läckert duospräck från klarinett och violin och den lyriskt pianomättade 180908 där mina tankar stundom råkar hamna hos Arvo Pärt. 

Genom denna rumsterande och omväxlande tonvärld löper underfundigt välljudande musik som en mersmakande röd tråd.