Thomas von Wachenfeldt

Dela den här recensionen:

Fattigdom, svår uppväxt, brännvin och att ingen levande kan berätta hur det lät när han spelade är grogrund för spelmansmyter. Lejsme Per och Lapp-Nils leder mytligan men strax efter kommer Hultkläppen.

Pehr Abrahamson Hult Alcén (1834-1898) från Bergsjö i Hälsingland fick en plötslig exponering långt efter sin död då en spelfilm om Hultkläppen gick på teve 1977. 

Filmen kom i rättan tid. Folkmusikvågen hade börjat svalla och svensk folkmusik försökte ruska av sig bilden av äppelkäcka konfirmander på frisksportarläger. Man längtade efter en rebellisk spelman att ha som förebild som var förankrad i samhällets lägsta skikt. Hultkläppens vilda liv gav ett eftermäle som väckte både beundran och avsky. Spelmansstämmorna i Bingsjö, Ransäter och Delsbo gjordes till mästarmöten i skörlevnad och bakfylla. Det var ett herrans liv men kul säger de som minns.

Thore Härdelin gjorde titelrollen och låtarna som spelades i filmen blev ett soundtrack för folkmusikvågen. Hultkläppen blev en härold och PR-konsult långt efter sin död.  

Om denne spelman har Thomas von Wachenfeldt skrivit en bok med två cd-skivor att pillra fram ur bokpärmarna. Läs och lyssna. 

von Wachenfeldt har en bakgrund som sångare och gitarrist i death/trash-metalbandet De Tveksamma men hörde Hultkläppens A-mollpolska och spelade polskan på el-gitarr oavbrutet tills han fick låna en fiol. 

Med fiolen kom han in i en annan ljudvärld. Där fanns Hultkläppen. Thore Härdelin hade haft tidiga framgångar i Skäggmanslaget men misslyckades inför Zornjuryn. De ville att han skulle söka upp äldre låtar och han fann också Hultkläppen. 

Thomas von Wachenfeldt har gjort en akademisk karriär och blivit docent. Boken är en redovisning av källmaterial ner på knappnålsnivå. Bokens omslagsbild är kongenialisk och en hälsning till framtiden – den är AI-genererad. Till detta kommer två cd-skivor där von Wachenfeldt spelar alla låtar som kan knytas till Pehr Abrahamson Hult Alcén, Hultkläppen. 

von Wachenfeldt har den goda smaken att låta den ensamma fiolen ljuda utan avbrott från medmusikanter. Fiolen bär hela låten. 

Thore Härdelin den äldre (1866-1945) lämnade en minnesbild av Hultkläppen: ”En underlig figur – en krokig gubbe, klädd i gammalmodiga kläder, stora näverskor och med långt stripigt hår. Det var konstiga, ålderdomliga, svåra polskor han spelade, och allt framfördes med den största vildhet och i det kraftigaste fortissimo. Stråken var hårt spänd och det stod som en rök kring densamma”.