Vumbi Dekula

Dela den här recensionen:

Sing A Song Fighter har jobbat med Dekula Band tidigare och det känns som ett naturligt steg att även fokusera på den svensk-kongolesiske gitarristen Kahanga ”Vumbi” Dekulas solomusik. Dekula Band har rumba och soukous som kärna, men har även blandat in musik från andra afrikanska länder. Dekula, som växte upp i östra Kongo och lärde sig spela gitarr genom att lyssna på Franco och Dr Nico, flyttade till Tanzania under 1980-talet där han var tongivande medlem i Orchestra Maquis. Sedan över trettio år är Sverige högkvarter och gitarrstjärnan har spelat på en rad både små och stora scener i olika konstellationer.

Förutom lite slagverk, trummaskin med mera av Karl Jonas Winqvist (även producent) och Emma Nordenstam är det i huvudsak en soloskiva, utan sång, med mycket gitarrer och även banjo på en låt. Jag tänker att det är omöjligt att inte tycka om det varma tilltalet, rytmernas direkthet, det självklara anslaget. Alla som lyssnat på exempelvis Dr Nico känner igen sig. Det skulle kunna vara för insmickrande, med få ingredienser som skaver och skapar dynamik i soundet, men jag tycker snarare att enkelheten är ett vinnande grepp.

Och det är något glimrande med Vumbi Dekulas gitarr, särskilt när andra instrument hamnar i skymundan. Både på dansanta nummer som Maamajacy och Zuku och lugnare, reflekterande låtar som Weekend och Zanzibar, Kinshasa & Vällingby. Ibland spelar han mot sig själv, med kompgitarrgrejer som lagts till i efterhand. Melodierna och rytmerna är i en ständig dialog, med historien, med ursprunget, men även med Sverige i dag. Det känns som att musiken alltid har funnits och alltid kommer att finnas.