Skivrecension

Cold blows the rain
Omtolkade folksånger

Bridget Hayden & The Apparitions

Cold blows the rain

Skivbolag: Basin Rock
Format: LP/CD/DL
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 21 feb 2025

Dela den här recensionen:

Att Bridget Hayden från Yorkshire släpper en skiva med folksånger är säkert oväntat för de som känner hennes musikaliska bakgrund. Visserligen växte hon upp med en mor som ständigt sjöng, från folkmusik till Bessie Smith och Muddy Waters. Men det är som experimentell, avantgardistisk noiserockare hon gjort sig ett namn, både som soloartist och i dronebandet Vibracathedral Orchestra.

Men hon har alltid velat göra en folkskiva. Så pass att hon började sjunga enstaka traditionella sånger under sina noise-rika solokonserter. ”Det går tillbaka till livmodern”, förklarar Hayden viljan att sjunga folkmusik. ”Jag skulle inte kalla det ‘minnen’, det är något som jag har djupt i märg och blod.”

Cold blows the rain är hennes första folkalbum. Åtta sånger presenterade med enkla, akustiska arrangemang. Själv spelar hon banjo, cello och (sparsmakad) synt. Sam Mcloughlin och Dan Bridgewood-Hill (The Apparitions) bidrar med harmonium, respektive fiol. De spelar de drones som genomsyrar sångerna med långsam ödslighet.

Som vädret i västra Yorkshire, vilket har påverkat valet av sånger. Inte så att de handlar om väder, vind och regn. Men de har en gemensam känsla.

På inledningsspåret, Lovely on the water, ger harmonium och fiol en musikalisk doft av svensk fäbodsmelankoli. Även när Hayden börjar sjunga kvarstår känslan av skandinaviskt vemod. Den överhängande känslan håller i sig genom skivan. Detta är folktradition utan tjo och tjim, man slås av den överväldigande stillheten, allvaret, men det är onekligen vackert; lyssna på kören och synten på Blackwater side, eller de blueslika Are you going to leave me och Red rocking chair.

Det närmaste Hayden kommer noise-rock här är på She moved through the fair, där en återhållen oscillerande synt svarar för den ackompanjerande dronen, innan harmonium och fiol kommer in. Hennes tolkning har lika mycket gemensamt med kända versioner av Shirley Collins, Ann Briggs, Fairport Convention och Van Morrison, som den är personlig. 

Så som hela skivan är personlig.


Fler recensioner

Annonser