Paulson & Bengtsson

Dela den här recensionen:

En butter humla jagar en glad fjäril. De träffas och vänslas men fjärilen sliter sig loss och gör krumbukter och glada hopp. Humlan lägger sig i försåt för den lättsinniga fjärilen. Det är lek och allvar eller allvar och lek. Humlan är Fredrik Bengtssons kontrabas. Fjärilen är Josefina Paulsons nyckelharpa. Låtarna är Bengtssons kompositioner men arrangemangen är Paulsons.

Jag lyssnade i hörlurar och det lät bra. I bilen kom kontrabasen att drunkna i vägmuller. Så det fick bli lurarna. Stråkens rörelser gör det intimt och nära. Kontrabasen spelas med stråke, con arco, eller knäpps med fingrarna, pizzicato. Ibland spelas låten unisont men på en eller två oktavers avstånd. De växlar mellan grovt och grant. Som i ett normalbråkigt äktenskap. Barocken ligger hela tiden nära.