Idka Jazz

Dela den här recensionen:

Chapter two är, som titeln anger, saxofonisten Ida Karlsson Wretlings andra album med sin kvartett Idka Jazz. Men, som jag förstått, också ett nytt, andra kapitel för henne själv. 

Ida Karlsson Wretling har komponerat all musik. Hon skriver och målar med toner. Resultatet är en musikalisk självbiografi eller snarare dagbok, eftersom musiken handlar om henne och livet just nu. Detta liv som är fyllt av alltför mycket, det är väl vad hon vill säga med förstaspåret Omelette of 14 eggs? Där fribräker hon också lite på sopransaxen, som hon gjorde mycket mer tidigare.

Här spelar hon mestadels stilla och mjukt, så många ömma, vackra saxofontoner som även innehåller smärta och sorg. Lantligt jazz, går musiken att beskrivas så? Jazz med folkton? Jazzmusik bortom staden? Varje saxofonton känns som Idas egen blodsdroppe så jag vill egentligen inte nämna andra jazzmusiker. Men ett namn: Lars Gullin.

Hör till exempel Trespassing your footsteps och Näcken stories part 1, passande nog lagda efter varann. Näcken, kvinna eller man, som spelar saxofon? Hör också hur de övriga musikerna – Martin Jutéus, piano, Zacharias Holmkvist, bas, och Pontus Häggblom, trummor – alltid spelar ihop med Ida, oavsett om hon spelar eller inte. 

Medmusikerna fortsätter att spela hennes musik, i hennes toner och stämningar. Pianot undrar om det var så här hon tänkte och menade, kontrabasen lägger sig nära intill och trummorna smeker fram rytmerna.

Låten Off road, som skiljer ut sig lite, kan beskrivas som överlevnadsjazz. Backigt, skuggigt, skakigt i låten som i livet. Saxen fräser och brummar av vilja att ta sig framåt och vidare, smått och allt mer förbannat. Chapter two är också ett politiskt jazzalbum, både personligt och samhälleligt. En låt med titeln Invasive blue anemones går väl inte att misstolka? Ida Karlsson Wretling beskriver dagens svenska inrikespolitik med mjuka, drömmande toner om ett annat, möjligt samhälle och liv.

I Leaking heart blues byter hon till klarinett för en långsam blues med toner både ur jazzhistorien och i dag. Jutéus, Holmkvist och Häggblom hakar på nu också och spelar blues.