Wayne Shorter Quartet

Dela den här recensionen:

Vi bevittnade något alldeles speciellt, kvällen den 19 oktober 2014 i Konserthuset i Stockholm. Efter två timmar med Wayne Shorter Quartet stod vi inför ett fullbordat verk. En mikrosekund av förundrad tystnad innan jublet från ett fullsatt konserthus spräckte rörbladen i mister Shorters sopransax. 

Kvällen direktsändes i radio i 46 länder och nu finns den att återvända till på nyutgivna Celebration, volume 1. Den första i en serie utlovade utgivningar av arkivmaterial med Wayne Shorter.

Konserthuskvällen demaskerar en kvartett med Shorter, pianisten Danilo Pérez, basisten John Patitucci och trumslagaren Brian Blade, vilken lyssnar mer än den talar, andas i sin egen rytm och samtalar på det allra mest förunderliga språk. Här finns gruppens etos av tyngdlöshet manifesterat i låtar som Zero gravity to the 15th dimension och den irländska folkvisan She moved through the fair.

På en skiva utan transportsträckor finns en av höjdpunkterna i tolkningen av Shorters sextiotalskomposition Orbits, först inspelad på Miles smiles med Miles Davis andra stora kvintett där Wayne fungerade som musikalisk ledare. På Orbits inleder Wayne Shorter visslande över de dekonstruerade melodifraser Danilo Pérez föreslår, för att sedan plocka upp dessa små brottstycken som ekande kommentarer i tenoren för att sedermera övergå till sopran.

Kristallklar och nyansrik i alla register mäter sig den här inspelningen väl med kvartettens legendariska live-album som Without a net från 2013 eller Emanon från 2018. Fast det där är egentligen ointressant. Det här är musik som talar sitt eget språk, i varje givet ögonblick uppfinner sig själv och med det frammanar världen ånyo.