Leyla McCalla

Dela den här recensionen:

Jag vet inte hur man ska genrebestämma Leyla McCallas musik. Och kanske är det inte heller meningen, eller ens nödvändigt. Nyfiket och trotsigt rör hon sig ständigt över gränserna, blandar old-time med zydeco, calypso, tropicalia och r&b. Dessutom finns en befriande uppkäftig punkattityd i allt hon gör. Via hyllade grupperna Carolina Chocolate Drops och Our Native Daughters, och tre magnifika soloalbum, har hon vuxit fram som en av dagens mest intressanta folkartister från den nordamerikanska kontinenten.

På Breaking the thermometer utforskar den New Orleans-boende McCalla sin haitiska identitet genom att dyka ner i Radio Haitis ljudarkiv. Radiostationen som i decennier konfronterade korruptionen och brutaliteten hos regimen var en av få stationer som sände på det lokala kreolspråket snarare än franska.

Albumet har sin bakgrund i ett teaterprojekt som gjorts på uppdrag av Duke University och kombinerar originalkompositioner med traditionella haitiska sånger, historiska radiosändningar och samtida intervjusnuttar för att skapa en fullkomligt uppslukande ljudresa. Texterna är mestadels på kreol, men det finns även några enstaka engelska låtar, som Caetano Velosos You don’t know me där McCalla slår fast att ”There’s nothing you can show me from behind the wall” och Memory song där McCalla frågar ”How much does a memory weigh? What’s the price our bodies will pay?”

Det här är ett album där det ställs fler frågor än ges svar. Hur ser demokrati ut? Vem är den till för? Hur länge varar den? Men det är också en skiva som utforskar vilken roll artister, aktivister och migranter har i ett modernt samhälle. Det handlar om berättandets grundläggande roll för överlevnad. 

Leyla McCalla driver på och skapar stämning med fenomenalt cello- och banjospel, men det är rytmsektionen som bidrar till albumets oemotståndliga afrokaribiska sväng. Lägg därtill en frustande hämningslös elgitarr som dyker upp på några spår och McCallas varma och avslappnade stämma och du har de musikaliska beståndsdelarna till ett av årets mest spännande album. Leyla McCalla verkar sällan göra något på rutin, men den här gången har hon onekligen överträffat sig själv.