Gillian Welch & David Rawlings

Dela den här recensionen:

Del två i den utlovade trilogin med sånger som Gillian Welch och Dave Rawlings färdigställde och spelade in rakt av, mer eller mindre, ur Welchs anteckningsböcker i december 2002. Inspelningarna har legat i parets inspelningsstudio och samlat tid och damm, tills den brutala tornadon drabbade Nashville i mars i år. En tornado som på sin väg krossade klubben The Basement East, tog med sig delar av Lucinda Williams tak och höll på att krossa Welchs och Rawlings Woodland-studio och radera deras gamla demotejper. 

Några av låtarna har paret tidigare gett till andra artister, men i övrigt har man räknat med att det har funnits tid för beslut vad man ska göra av dem. Tornadon tog beslutet. The lost songs består av sånger inspelade i tiden mellan plattorna Time och Soul journey. Två gitarrer, två röster, avskalat och rått. 

Gillian leder och David skuggar och tillsammans lägger de både tak och golv i huset med dörrar åt traditionen och det samtida. Det är både fantastiskt och överraskande eftersom Welch och Rawlings alltid varit oerhört noggranna i albumtänket, men här kommer låtarna flygande som budord från en lycklig gud. 

Här finns pärlor som tolvtaktersbluesen Didn’t I, Wouldn’t be so bad eller fem-i-stängnings-tryckaren I only cry when you go. Rätt galet att de bara fått ligga under alla år. Men samtidigt säger det något om den höga nivå och verkshöjd Welch hållit genom åren.