Hazmat Modine

Dela den här recensionen:

Hazmat Modine kommer från New York City, och stadens myller av musikformer märks i deras repertoar. Wade Schuman och Erik Della Penna har tagit in mängder av influenser i sina låtar, vilket hörs inte bara från låt till låt utan också i enskilda spår. Blåsriff samsas med bluesig resonatorgitarr, balafon möter piccolaflöjt i Garden of grievance och kontraaltklarinett och det kinesiska blåsinstrumentet hulusi trängs i Sharpening knives.

Bandets främsta kännetecken är dock Schumans hesa, nasala röst och makalösa munspelssound, där det senare ofta formas av smått distade effekter och ett rejält vibrato. Här finns även gott om fina solon och andra insatser från blåssektionen och från nya violinisten Daisy Castro, en hel del snygg stämsång, och Joe Daleys sousafon ger ett ordentligt tryck i botten. 

Dock är skivans 35 minuter lite väl kort, och som helhet håller den inte riktigt samma nivå som föregångaren Box of breath. Men ett klart lyssningsvärt album är det likafullt.