Sthlm Svaga

Dela den här recensionen:

I nutida improviserad musik är det inte så ovanligt att man spelar så svagt att lyssnarna får skärpa uppmärksamheten och ställa om öronen. I modern jazz, som här, är det mindre vanligt. Carla Bleys cirka trettiofyra minuter långa Bells & Whistles är skriven för just denna grupp (grattis) och omgiven av två korta stycken av Johan Jutterström och Rasmus Borg. Finns på lp och digitalt.

Bleys komposition består av flera långsamma sektioner, ofta som promenad med pianot som metronom, någon gång med småspringande bas, stillastående mellanspel, lite vissling. Gustav Rådströms och Johan Jutterströms alt- respektive tenorsaxofoner kvider, pyser, prövar utan vibrato. Ordlöst från Linda Oláh, spräckligt bräckligt där rösten och saxofonerna försiktigt nystar sig kring varandra. Elsa Bergmans plockade korta basfiolklanger tas upp av Rasmus Borgs vankande piano. En mörk bubblande trumpet med ett nätt och jämnt kontrollerbart övertryck från den oftast ljudstarkt expressive Niklas Barnö. Andreas Hiroui Larsson på trummor lyfter på musiksjoket och släpper in frisk luft.

Pianot klingar starkast och mest, en ledsagare som gör färre hyss än de övriga instrumenten vilka fått större frihet att verka i det dramatiskt puttrande tysta. Spännande.