Alicia Lindberg

Dela den här recensionen:

Den typ hundrafemtiofemte nya svenska jazzsångerskan Alicia Lindberg albumdebuterar med Before you go. Mest sång på engelska men även en låt med svensk text. Dessutom sjunger hon gärna utan ord, faktiskt lika mycket som med. Övervägande eget material, varvat med jazzhistoriska upptäckter.    

Som om hon vill testa sina olika viljor, inför sig och lyssnarna. Ska hon skriva egna låtar på engelska eller svenska? Alicia Lindberg har tidigare släppt en svensk singellåt, För liten för att vara stor, och debutalbumets nya svenska låt, Inne hos mig, betonar vad jag tyckte då: nära och fint.

Ja, närmare henne själv, än när hon skriver och sjunger på engelska. Det är personligt då också, som i den stilla, vackra balladen – med sorgkant väl? – Staring into white walls. Men på engelska känns språket och därmed känslorna inte riktigt som hennes. 

Också när hon tolkar musik av andra – bland annat Duke Ellingtons If we fall (Mount Harissa), som Lindberg försett med engelsk text, Hoagy Carmichaels The nearness of you och Thursday´s child (inte David Bowie-låten utan en äldre jazzlåt) – finns en musikalisk distans mellan sångerskan och sångerna, tonerna och orden. 

Gräv mer! vill jag utropa. Men kanske att scatsången, som hon förlänger låtarna med, är hennes sätt att gräva i jazz, erfarenhet och känslor? Scat är förresten fel ord. Inte som äldre jazzscat utan nytt och eget. Jag är mycket förtjust i Alicia Lindbergs ordlösa sång. .

Alltså en flersidig jazzvokalist med en merlovande debut. Gillar också att musikerna (Ebba Dankel och Elias Larsson, de byter av vid pianot, Eskil Larsson, tenorsax, Hilda Nordkvist, kontrabas, och Mattias Nyman, trummor) spelar med sången snarare än kompar. Pianisten Dankel – hör hennes egenartade småplock med högerhanden – fick mig att öppna öronen lite extra.