Å

Dela den här recensionen:

Lyssnar på Å, tycker mig höra drag av svensk progressiv musik på rockens grunder. Detta är en musik med improvisatoriska moment, där långa repetitiva teman njuts och nöts in i dig. Denna process skapas av i grunden en trio på elgitarr (Joel Öhlund), bas (Milovan Fredriksson) och trummor (Erik Wallin). På den här utgåvan utökas trion på vissa spår med Frank Mattsson (sax), Erik Lundin (flöjt), Agnes Nykäsenoja (sång, fiol), Robin Löfgren (gitarr) och Adrian Norén (synt). 

Det sammansatta ordet ”åtråvärld” ger mer åt din fantasi att forska i eller förvildas i. Den progressiva musiken hade historiskt sett två grenar, den politiska musiken och den experimentella musiken. Det Å gör är att fortsätta på den experimentella vägen men lyckas också att få till en lyrisk touch och en ärlighet i uttrycket. Snyggt jobbat. 

Jag gillar lp:ns enkla omslag och fåordiga info, några ord om musikerna och en dedikering till  Roland Keijser (1944-2019), och om jag inte missminner mig hörde jag bandet på en privat sommarfestival för femton år sedan utanför Uppsala med just Roland Keijser på sax och flöjter. 

Denna utgåva är en udda skiva, en musikalisk egenart som har drag från Samla Mammas Manna, Ragnarök, Fläsket Brinner, Träd Gräs och Stenar (om någon kommer ihåg). Låttitlarna är som följer: Gånglåt i femtakt, Transversala varelser, Elden, Intryck, Uttryck och  så hör och häpna Fredmans epistel nummer 9.